Redaktör´n har ordet

Eller bara otroligt korkade?

Min gamla mormor hade en bok med huskurer. Den var tryck på 30-talet och i den kunde man bland annat läsa att om man hade mjäll (vilket var ovanligt!) skulle man tvätta håret mycket oftare – ända upp till två gånger i månaden!

I våra öron låter det otroligt sällan, eller hur? Ändå var inte folk skitigare då än nu. Men fundera lite över var det står i dagens schamporeklam…. ”Så milt att Du kan använda det varje dag!”. Mer exakt innebär det ”så utspätt och ineffektivt att Du blir skitig igen inom 24 timmar”. Nej, ge mig ett schampo, effektivt så håret håller sig rent länge!

I grund och botten består, tvål, schampo, diskmedel och så vidare av tvålmassa, konsistensmedel, parfym och VATTEN. Allt i olika proportioner. Tvålmassan är själva grunden och därmed viktigast, resten är i stort sett vatten och ju mildare schampo desto mer vatten. Då är det konstigt att en tvål är så otroligt mycket billigare än en flaska milt schampo.

På detta sätt luras vi att konsumera mer och dessutom betala för vattnet som egentligen är gratis.

Samma system går igen överallt. Några tillverkare är till och med öppna med det. Vi måste ständigt ha snabbare datorer till exempel, frågan är varför? Att skriva eller surfa kräver inte så mycket hastighet eller prestanda. Men spel gör det! Och speltillverkarna fortsätter att göra spel som alltid är snäppet mer krävande än vad vår nya dator klarar av – för att få sälja fler datorer.

Mobiltelefoner har en erkänt inbyggd livslängd på två år, längre än så SKA den inte hålla! Det är därför Nokias och Ericssons äldsta modeller fungerar utmärkt fortfarande medan förrförra årets modell är kaputt sedan länge. Med de första modellerna var de ju tvungna att etablera sitt varumärke som ju helst ska stå för god kvalitet till bra pris. Därefter kan de blåsa oss hur de vill.

På min arbetsplats byter vi brödrost ett par gånger om året. Dyra brödrostar men utan avancerade finesser. Ändå är de slut inom max 12 månader och dessutom fungerade de inte ens bra när de var nya – de rostar inte brödet utan torkar det bara, genom att de rostar för långsamt. Själv har jag en ”Elva” från 50-talet, inga finesser alls. Den slås på och av genom att man sätter i kontakten, men brödet blir rostat på rekordtid. Den har hållit i 60 år och kommer garanterat att hålla min livstid ut dessutom. DET är kvalitet det! Men vem blir rik på att tillverka saker som håller och fungerar? Ingen. För visst är det pengar det handlar om, pengar och inget annat.

Visst kan schampo och brödrostar låta futtigt, men det var bara exempel. Detta system med inbyggd livstid går igen bland alla produkter. Kylskåp och frysar till exempel. Visst är de fina och smidiga idag, men de SKA inte hålla mer än max 10 år. Bäst hållbarhet och kvalitet var det faktiskt på dessa vitvaror i början av 70-talet.

Bilen får bli ett sista och dyrt exempel. Fram till ca 1960 byggdes bilar för att hålla så länge som möjligt, det var ett viktigt mått på god kvalitet. En bra ny bil köpte man en gång i livet och sedan kunde både barn och eventuellt barnbarn ärva den om den var välskött. Men naturligtvis är det mer lönsamt för tillverkaren om han lyckas dupera oss att tro att en bil är av högsta kvalitet men att vi bara ska ha den i max tio år. Idag kan man till exempel läsa om en ny bil att den är gjort av 80 % kompositmaterial och därmed går att återvinna eller till och med kompostera efter tio år. I klartext betyder det givetvis att Du får betala en förmögenhet för ett fordon som inte kommer att finnas kvar inom tio år. Vi är så vana vid detta absurda resonemang att vi inte reagerar på det. Men överför hela tanken på ett hus istället. Vem betalar över en halv miljon för ett hus som man vet att man får lov att riva om tio år? Inte en enda vettig människa! Men vi gör det med bilar utan att blinka!

Hur ser detta ut ur miljöperspektiv då? Ja ett kylskåp från 1970 drar aningen mer ström än ett alldeles nytt, men i gengäld behöver Du inte köpa ett nytt vart tionde år. Inte heller behöver vi slösa på naturens resurser om vi väljer ett äldre kylskåp eftersom det ju faktiskt håller minst fyra till fem gånger längre.

Samma sak med en Volvo till exempel. Ev välskött Volvo PV 544 från 50-talet drar inte mer bensin än en alldeles ny S80. PV’n hänger med i många år till om den sköts, medan S80:n är bortrostad om tio år. Så vilken bil är den bästa affären? Och bäst för naturresurserna?

När det gäller just bilar kommer en annan viktig detalj in – säkerheten. Moderna bilar ÄR säkrare än äldre, det går inte att komma ifrån, men man lurar sig genom att stirra blint på detta. Först rent fysiskt – en gammal bil är rambyggd och det är inte nya bilar. Det innebär att rörelseenergin får helt olika effekter vid en krock. Med en äldre bil åker Du antagligen ut genom vindrutan om Du krockar, medan skadorna på själva bilen blir rätt små. En modern bil ”sväljer” rörelseenergin genom att knycklas ihop medan förare och passagerare sitter i en skyddande bur inne i kupén. Så idealet, om man är egoistisk, är att själv köra en gammal bil när alla andra kör nya! För krockar man då, så tas rörelseenergin ut genom den hopknycklade karossen på den nya bilen, medan den gamla på sin höjd får en buckla på stötfångaren! Och just eftersom rörelseenergin sväljs av den nyare bilen så sitter personerna i den gamla bilen säkert och åker inte ut genom rutan. Kör man däremot på ett fast och stillastående föremål som till exempel ett träd, så slår man dock ihjäl sig när man flyger genom rutan. Trots att bilen knappt får några skador. Så i slutänden är nya bilar säkrare. MEN – även det är lite av en illusion! För människan är trots allt bara människa och vi lurar även oss själva så här kommer den psykologiska biten in. Undersökningar visar att ju säkrare en bil påstås vara, desto fortare anser vi oss kunna köra! Och där försvann den säkerheten! Det är tydligen främst två saker utöver själva vetskapen om bilens säkerhet, som lurar oss. Det är hur starka lyktor vi har, dvs hur långt vi kan se när det är mörkt, samt hur tyst det är i kupén.

Äldre bilar hade inte ens hälften så starka lampor som idag och man var tvungen att köra mycket lugnare för att få lika tyst i kupén som det är i moderna bilar vid hög hastighet. Visst, här handlar det givetvis om bekvämlighet och om att spara minuter, men även om körglädje. Om man till exempel jämför en sportbil från 50-talet med en dito från idag, så måste Du hålla minst tre gånger högre hastighet med den moderna bilen för att få samma kick av körupplevelsen som med den gamla bilen! Så då är vi tillbaka där vi började, när det gäller bilen. Den äldre bilen håller längre och är därmed bättre för miljön, drar lika mycket som en ny, är lika säker eftersom vi ändrar vår körstil i en äldre bil. Att äldre bilar dessutom är vackrare gör inte saken sämre, men det är förstås en smaksak. För den händige är valet extra enkelt – en gammal bil kan i princip vem som helst laga, medan en ny bil alltid måste in på specialverkstad för att läsas av med dator. En extra fördel är förstås att medan en ny bil ständigt sjunker i värde så ökar den gamla i nästan samma takt!

Så om Du vill köpa saker som håller och varar, så köp gammalt! Det blir både bättre och billigare och sparar samtidigt både Dina och naturens resurser. Dessutom är det en signal till alla som lurar på oss skit till överpriser att vi hellre vill ha kvalitet än att vara trendiga för dagen. För Du kan vara säker på att digitalkameran Du köpte i våras är kastat om tio år, medan den gamla lådkameran Du ärvde efter Din farfar har hållit och fungerat i hundra år och kommer garanterat att fungera i hundra år till. Det ger lite perspektiv på saken.

Lagidrott – kommunistisk plantskola där man får lära sig att gruppen är viktigare än individen. När man vinner så är det VI som vinner men när det går sämre så är det DITT fel. Du får under inga omständigheter svika laget, oavsett orsak. Du kan vara skadad (tejpning och kortisonsprutor och ut på planen igen!) eller ska på begravning – ingenting gills för att Du ska slippa ses som svikare. De som inte platsar i laget blir utstötta och bemöts som lepra-smittade. Om någon sedan skulle visa sig vara extra skicklig så kommer slavkontrakten, dvs spelaren köps för astronomiska summor lagen emellan och får dessutom lika absurda belopp i lön – för att leka! Och ändå tillför de inte samhället ett dyft, tvärtom kostar deras skador enorma belopp och säg den som ägnat sig åt lagidrott under skoltiden och som sedan duger till annat än malaj (eller troligare får frisedel) vid mönstringen till rekryten, pga alla kroppsskador. 14-åriga innebandytjejer har ofta förslitningsskador i knäna som man skulle kunna förvänta sig att finna hos en kroppsarbetare på över 40 år. Och hur ofta ser man inte rasande föräldrar springa in på planen och skälla ut sin tio-åriga dotter inför hundratals åskådare, bara för att hon råkat släppa in ett mål? ”Det är ju så nyttigt med sport!” – I helvete heller!

”Det fostrar till god laganda” är en annan populär floskel. Vad man menar är att det bara är de som är med i laget som duger, men vilka är det som är värstingar på skolorna? Vilka super värst, festar värst och är de värsta mobbarna och översittarna? De som är lagidrottare.

Friidrotten är lite annorlunda. Man sätter själv upp sina krav och mål och man bär både vinsterna och förlusterna ensam. Man sviker ingen annan när man inte klarar av att tävla. Detta är i viss mån karaktärsdanande.

Boxning är på sitt sätt den enda riktiga sporten. För oavsett om det handlar om ishockey eller tävlingsdans så går det ut på att klå sina motståndare. Inom boxningen hycklar man åtminstone inte om det.

Vare sig lagidrott eller friidrott gör folk intelligentare, tvärtom. Lyssna bara på en intervju på sportnyheterna. Reportern, själv ofta misslyckad och avdankad idrottsman, ställer djuplodande och meningsfulla frågor i stil med ”Hur känns det nurå?” och får svar på samma intellektuella nivå – ”Jorå”.

Undersökningar visar att bara så lite som 5% (några undersökningar visar på så lite som 2-3%) av befolkningen är kapabel till självständigt tänkande, dvs förmåga att kritiskt ifrågasätta den information man får för att sedan dra sina egna slutsatser.

Detta beror givetvis i första hand på den undermåliga skolan, men det är ändå bara en liten bit i ett större pussel. I alla våra samhällen satsas det på idrotten, ”för ungdomarnas skull”. Samtidigt som alla bibliotek på landsbygden läggs ner. Det finns inte ens skolbibliotek längre.

En gång i tiden, straxt efter att vi fick allmän skolgång, så införde man också de så kallade folkbiblioteken på varenda ort just för att stimulera till bildning hos befolkningen. Men vad är det som hänt efter det? Någonstans längs vägen insåg våra makthavare att en bildad befolkning, med förmåga att själv ta till sig information och dra egna slutsatser, bara var till besvär för staten. För saken är den att de som tänker självständigt oftast betraktas som besvärliga bråkmakare när de försöker få andra att tänka själva. Så istället sänkte man successivt och mycket medvetet kvaliteten på vår skolgång, samtidigt som man började lägga ner folkbiblioteken och uteslutande satsa på idrotten som det enda sysselsättning-alternativet för ungdomar på fritiden. Sedan kommer de hem på kvällen och tittar på program som ”Idol” och andra doku-såpor och tycker att det är  kvalitetsunderhållning.

Idag diskuterar man om både Viagra och en del lyckopiller ska bli receptfria. Vilken lycka för våra makthavare när hela befolkningen förvandlats till en kåt, glad fårskock som sitter klistrade vid tv och fotbolls-VM. En sådan fårskock ifrågasätter ingenting och kan ledas till slakt utan protester.

Frågan som återstår att besvara är – VARFÖR. Svaret är mycket enkelt: Ökad kontroll över befolkningen oavsett hur (FRA tex) ger ökad makt som i sin tur ger mer pengar till de som bestämmer. En befolkning som inte är kapabel till självständigt kritiskt tänkande beter sig i regel som en fårskock, en skäller och sedan springer alla okritiskt åt samma håll. De som tänker självständigt är inte lika naiva, godtrogna och lättlurade och därmed betydligt svårare att både kontrollera och styra.

Men denna fördumningsprocess av befolkningen påbörjades för flera årtionden sedan, troligen redan under sent 60-tal, vilket i praktiken innebär att dumheten nu spridit sig enda upp till våra ministerposter. Det är enda förklaringen till att vi, oavsett partiblock, har så gott om fårskallar i regeringen.

Ja, frågan ter sig kanske lite udda men fundera på den en stund. När köpte Du en afrikansk bil senast? Eller en afrikansk kamera? Eller någonting över huvudtaget som var helt tillverkat någonstans i Afrika?

Afrika är ett oerhört rikt område om man ser till naturtillgångar, men de flesta av världens fattigaste länder ligger där. Vid en ytlig granskning så skulle man kunna skylla på imperialismen, vartenda afrikanskt land utom Liberia har ju tidigare varit koloni till något europeiskt land. Men den förklaringen håller inte vid en närmare granskning. Så gott som varje stat är bidragsberoende trots sina naturtillgångar. Så var hamnar pengarna?

Zimbabwe är ett lysande exempel. Britten Cecil Rhode byggde upp detta stora land som sin privata egendom och döpte det efter sig själv – Rhodesia. Detta var imperialism i sin mest extrema form. Efter mycket lång tid blev landet självständigt och med västerländsk hjälp infördes demokrati och president Mugabe kom till makten. Till början artade sig allt väl men sedan började det efter vanligt mönster att spåra ur. Mugabe blev diktator, avskaffade demokratin, slaktade bokstavligen de vita jordbrukarna som fanns kvar och skrämde därmed även bort andra västerländska affärsmän. Landet förföll allt fortare. Bistånd har de fått hela tiden, pengar som endast gått till vapen och till Mugabes egna bankkonton utomlands. Idag är det ett extremt fattigt land i fullständigt kaos, där Mugabe kontrollerar allt inklusive de naturtillgångar som finns. Om utvecklingen följer det vanliga mönstret kommer han med tiden att mördas och ersättas av någon annan despot med samma agenda. En typisk afrikansk statsman och detta koncept upprepas i stort sett över hela kontinenten hela tiden.

Svenska makthavare beskriver idag gärna Sydafrika som paradiset på jorden, eftersom de var med och motarbetade apartheidsystemet. Ändå har Sydafrika blivit ett av de värsta länderna i världen att bo i när det gäller mord och våldtäkter. Ingen svensk politiker protesterar mot att den vita minoritetsbefolkningen blir förföljd, bestulen på sina gårdar och mördad – de har ju fel hudfärg! Enligt politisk logik kan ju inte vita utsättas för rasism!

Europas hopp om en fungerande demokratisk civilisation stod länge till Kenya. Britternas sista koloni i Afrika, ett land som på sitt sätt var mer brittiska än britterna själva.

Men även där går det nu utför med väpnade strider mellan olika presidentkandidater och därmed får nog allt hopp om en fungerande civilisation i Afrika anses helt ute.

Som kolonialmakt var britterna något av ett föredöme. De respekterade inhemska traditioner, lokala religioner och även kungligheter så länge de inte satte sig upp mot den brittiska kronan. Sedan byggde de upp järnvägar, skolor, universitet, sjukhus och dagstidningar med mera, allt som vi idag förknippar med en fungerande civilisation av västerländska mått mätt. Med tiden gav de upp sina kolonier mer eller mindre motvilligt. Och när de lämnade dessa länder lämnade de efter sig allt som behövs för att sköta ett modernt samhälle. För många länder gick det bra, som Indien till exempel. Men ingen av de afrikanska kolonierna var tydligen mogna uppgiften, utan förföll snabbt till diktatur och barbari enligt den starkes lag.

Personligen skulle jag strypa allt bistånd till afrikanska stater samt avsluta all import, tills de helt enkelt har utvecklat någon form av egen civilisation och lärt sig att uppföra sig som folk. Givetvis blir de stora befolkningarna lidande av detta, men uppenbarligen är de inte redo för egna demokratier än. Det kan låta både hårt och cyniskt, men Afrika är idag bara en enorm belastning för resten av världen och har absolut inget att ge oss som vi inte kan skaffa på annat sätt med civiliserade länder. Våra biståndspengar går dessutom bara till att finansiera inbördeskrig och till att fylla despoters bankkonton i Schweiz. Alternativet är att sätta hela kontinenten under brittiskt styre igen. För hur man än vrider och vänder på saken var det säkrare och mer ordning när det mesta var brittiskt.

Åkte och besiktade bilen en solig vårmorgon. Valde bilprovningen i Tierp, visserligen är det betydligt närmare till Uppsala men personalen i Tierp är definitivt trevligare. Och vägen dit går genom ett på sitt sätt trevligt landskap, särskilt en solig morgon i början av maj.

För länge sedan på drottning Kristinas tid, så bodde hennes hovskräddare på Närlinge herrgård i Björklinge. Fåfäng som de flesta kvinnor, ville hon ha en så snabb och smidig väg dit som möjligt. Fram med karta och linjal, ett spikrakt streck drogs mellan Uppsala slott och Närlinge herrgård. Där skulle vägen göras. Sagt och gjort och vägen skapades. Plikttrogna som vägarbetarna var så gjorde de vägen exakt som hon ritat den och vad hon inte märkte själv var att hennes tumme på linjalen gjort en liten böjning på det raka sträcket, exakt där Drälinge ligger idag. Så där gör också vägen en lätt krök, helt omotiverat, innan den fortsätter lika rak som innan.

Denna väg blev med tiden riksväg 13, som sedan växte och införlivades med europaväg nummer 4 – E4:an, vidare norr ut. Samhällen som tidigare varit små byar växte till sig till allt större samhällen ”ändes vägen” (som det heter i Uppland) och många verksamheter byggdes upp utifrån den trafik som fanns. Från början var det gästgivargårdar och hästbytarställen som sedan blev värdshus, motell och bilverkstäder med mera. Dessa i sin tur gjorde att små butiker, affärer och annat också kunde skapas och utvecklas. Kort sagt – det ena gav det andra och vägen gick som en livsnerv, en blodåder genom alltihop.

Med åren blev givetvis också trafiken allt tyngre och vägens bredd anpassades. Men så på 70-talet började något snille att fundera över om det inte vore smidigare med en motorväg. En motorväg som inte gick igenom alla samhällen. Problemet var att detta var odlingsmark av bästa sort och däremellan överfylld av fornlämningar, så hur och var skulle motorvägen dras. Frågan hamnade i långbänk och dividerades fram och tillbaka i mer än trettio år. Så på 2000-talet gick startskottet och motorvägen byggdes och allt skulle bli så bra och fint, bilisterna skulle slippa både 50- och 70-sträckor och samhällena skulle slippa den tunga trafiken. Så långt allt gott och väl, även om många anade att detta kunde vara förödande på lång sikt. Alla bensinstationer och motell med mera låg ju längs den gamla vägen, så nog skulle privatbilisterna föredra den, medan den tyngre trafiken skulle välja motorvägen. Så resonerade optimisterna. Kunde de ha haft mer fel?

Straxt efter att motorvägen var klar så hände något minst lika förödande. Många hade varit oroliga för att mycket samhällsservice skulle försvinna i och med att motorvägen kom men det såg ut som om optimisterna för en gångs skull hade rätt. Bensinstationerna gick med lika mycket vinst som tidigare och allt var frid och fröjd. Men skam den som ger sig! Mörkermännen i vår regering grubblade vidare. Det måste ju finnas något effektivt sätt att strypa livet för alla som bor utan för Stockholm och andra storstäder. Och precis som professor Balthazar kom de till sist på det. Och i sin enkelhet var det lika genialiskt som ondskefullt! I miljöns namn så instiftade man regler som krävde att alla bensinstationer måste ha en pump för alternativt bränsle. En investering i mångmiljonklassen och det blev dödsstöten för bensinstationerna på landsbygden. En efter en lades de ner och tätt efter följde allt annat som värdshus och motell. Gårdsbutiker och caféer stod utan kunder, för när det inte fanns några bensinstationer kvar längs vägen, så valde även privatbilisterna den snabbare motorvägen. För till exempel mig som bor på landet, innebär det att jag får åka minst fem mil fram och tillbaka bara för att tanka. Säkert mycket bra för miljön!

När jag nu sakta åkte på den stora fina men fullkomligt öde landsväg 600 norrut, som gamla E4:an nu heter, möttes jag av spöklikt tomma och övergivna värdshus och nedlagda bensinstationer med stora stålskelett kvar utanför som vittnade om vad som en gång funnits där. Flera av värdshusen hade funnits i mer än hundra år. Allt fler hus gapar med tomma fönster, endast dekorerade med gamla ”till salu”-skyltar. Det var ett döende landskap jag körde igenom, vårfåglar och vackert väder till trots. Vägen hade gått som en livsnerv genom landskapet och den var nu strypt och min hembygd går mot en långsam och smärtsam död. ”Där det finns folk finns det en väg och där det finns en väg finns det liv!” Men detta är nu ett minne blott, tack för det Vägverket och Mörkermän.

Man kan fråga sig varför de medvetet vill döda den svenska landsbygden. Hur skulle Sverige se ut om alla bodde i städerna? Ett sådant land fungerar inte. Men rent kortsiktigt är det kanske helt enkelt för dyrt att låta folk bo utanför statstullarna, men på lång sikt är detta rent katastrofalt. Befolkningen är också mycket lättare att kontrollera om alla bor i stan, det säger sig självt och ökad kontroll ger ökad makt. Kvar står en död landsbygd där Stockholmare sedan kan köpa extremt billig mark för sina sommarnöjen och sedan sitta och gnälla över att det inte finns någon service i närheten. Det har redan skett längs våra kuster och i Stockholm skärgård och nu sker det utanför varenda stadstull.

Nu vill staten sälja Posten (finns den fortfarande?) och Telia meddelar att de tänker upphöra med underhållet av telenätet. Vad detta innebär för alla som bor utanför storstäderna säger sig självt.  Jag må vara för fri företagsamhet men allt som har med ett lands infrastruktur att göra MÅSTE vara statligt. Både statens och befolkningens säkerhet hänger på det. Hela samhälls-strukturen blir överkänslig för ekonomiska konjunktioner och privata företags rena godtycke annars. Är det verkligen så vi vill ha det? Ska landsbygdens framtid och överlevnad verkligen ligga i händerna på en samling profithungriga privata företagare?

Hade det varit mer djävlar anamma i folket hade vi gjort som fransmännen – blockerat motorvägarna med traktorer och sedan tömt varsitt lass med dynga på riksdagshusets trappa. Någon måste lära dessa mörkermän i regering och riksdag var gränsen går och att de passerat den för länge sedan. ”Vi tar inte mer skit, utan här får ni den tillbaka!”

Det är trots allt så att Stockholmare är som spermier – det finns miljoner av dem men det är djävlar i mig inte många det blir folk av!

Att Sovjetunionen aldrig var någon demokrati är knappast någon hemlighet. Till och med inom unionen var det snarast en officiell hemlighet. Men hos ”den stora demokratin i väster” är läget helt annorlunda. Både inom landets egna gränser och utanför, så betraktas USA helt felaktigt som en demokrati vilket sedan ”rättfärdigar” deras krig för att sprida sin demokrati hos andra länder, förutsatt att där finns olja givetvis.

Men USA har ju val och alla får rösta, hur kan det då inte vara en demokrati? Helt enkelt för att valfriheten är en illusion. Det mest grundläggande inom en demokrati är En Man = En Röst, och det systemet är helt satt ur spel i USA på grund av deras så kallade primärval. I själva primärvalet får medborgarna rösta en representant för ett av de två partierna, Demokraterna och Republikaner. När denne delegat sedan är utsedd så representerar han lika många röster som hans distrikt består av. MEN, och det är ett väldigt stort MEN, han är INTE förbunden att lägga alla dessa röster på den presidentkandidat som hans distrikt röstat på genom att välja just honom! Han kan lika gärna lägga dem på motståndaren – det är helt upp till honom.

Lobbying är något som tyvärr kommit hit från USA och det innebär att stora ekonomiska intressen köper sina delegater eller kandidaters röster genom sponsring. Detta innebär att delegat från ett stort distrikt är bland de mest lönsamma jobb man kan ha. Främst är det krigsindustrin, läkemedelsindustrin och oljeindustrin som håller i pengasäckarna och sponsrar sina delegater och kandidaters valkampanjer.

Systemet med primärval gör det också i praktiken omöjligt för ett nytt tredje parti att komma fram. När alla röster från distriktet räknats och en ”vinnare” utsetts så får han automatiskt rösträtt för alla medborgare i hela distriktet. På så sätt ”försvinner” nya mindre partier, eftersom delegaterna bara kan vara antingen republikaner eller demokrater. På så sett kan en amerikansk medborgares röst hamna på den presidentkandidat han minst av allt vill se som president. I grupp ter sig den amerikanske medborgaren tämligen obildad och de inser sannolikt inte att detta inte är demokrati och vi som tack och lov bor utanför USA bryr oss i regel inte om att sätta oss in i detaljerna av deras invecklade valsystem (som bara slås av britternas när det gäller att vara tillkrånglat i onödan).

USA är nu en gång för alla mästare på att ge sken av saker som inte är, precis som med demokratin ovan. Inbördeskriget till exempel. De flesta av oss tror att det handlade om avskaffandet av slavar, vilket är oerhört fel. Det handlade om betydligt fler och minst lika stora saker. Texas, som tidigare var självständigt, annekterades och likaså stora delar av Mexico. Sedan ville man göra en federation av samtliga stater vilket de södra staterna inte gick med på utan förklarade sig stå utanför. DÅ inleddes ett ockupationskrig som nordstaterna tyvärr vann. Att kalla det för inbördeskrig är enormt missvisande eftersom Nord och Syd faktiskt var skilda unioner. Att man hade olika uppfattning om slavar blev bara en fin förevändning utåt, särskilt efteråt. Och faktum kvarstår att USA fortfarande ockuperar stora delar av det egentliga Mexico, bland annat hela den Californiska halvön. Men det är nu en gång så att det alltid är vinnaren som skriver historia och därför kallas kriget för inbördeskrig och orsaken var avskaffandet av slavar och inget annat. Allt detta är dock oerhört lätt att genomskåda för den historiskt intresserade.

Så denna två-kandidats-diktatur, för någon demokrati vet vi ju nu att det inte är, krigar världen över, nu senast i Irak, för att sprida demokrati i världen. Något de faktiskt inte har en aning om själva vad det är! Och det verkar besynnerligt mycket viktigare att strida för ”demokrati” i länder med gott om olja, hur det nu kan komma sig. Faktum är att det är oljerika länder som inte vill gå i USA’s ledband som blir utsatta för denna ”demokratiseringsprocess”. Irak är ju ett lysande exempel eftersom det ju faktiskt var just USA som såg till att Saddam Hussein kom till makten, de hymlade inte ens om att de sponsrade honom till fullo. Men när han sedan upptäckte vad det innebar att vara marionett till USA så ville han inte samarbeta längre och plötsligt behövde USA lära Irak vad demokrati är.

Allt detta är kanske i sig inte så konstigt utan är tvärtom en naturlig följd av hur USA en gång kom till. Det är ett historiskt faktum att USA grundades på initiativ av frimurarorden och i viss mån även sponsrades från den franska frimurarorden. Därefter har samtliga amerikanska presidenter, utom två, varit stormästare i frimurarorden. Hela huvudstaden är fylld av deras symboler, helt öppet, till och med dollarsedlarna är täckta av dem sedan 1932. Så oavsett om det är en demokrat eller en republikan som är president så är det en frimurare. Och för en frimurare är man frimurare först och främst och allt annat kommer i andra hand, så även en presidentpost.

Det finns dock ett land som ständigt tillrättavisar USA OCH kommer undan med det. Och som om inte det vore tillräckligt så lyder i regel USA direktiven därifrån. Det är ett land med värre apartheid-lagar än vad som någonsin fanns i Sydafrika, ett land som mördade fredsmäklaren Lennart Bernadotte och aldrig har bett om ursäkt för det. ISRAEL. Så frågan är vilka det EGENTLIGEN är som har den största makten här i världen. Många länder går i USA’s koppel, men USA självt går i stypsnara från Israel. Är USA bara en israelisk skällhund? Ja frågan är minst sagt befogad och den ”store satan i väster” (arabernas beskrivning) är troligen i sin tur bara en marionett för ett avsevärt mycket mindre men obegripligt mycket mäktigare land vid Medelhavets östra strand. Frågan som kvarstår är – varför?